Kom, kom och rädda mig någon. Livet är just nu grått, mörkt, tungt och lite obegripligt.

Förstår inte hur det är tänkt att jag ska hantera mig själv. Kan knappt tänka positivt allt. Varje steg jag tar tas i en dimma av trötthet. Kan inte se hur något ska kunna hjälpa mig att bli bättre så jag försöker inte. Övre 2 veckor kvar tills nästa samtal med K. Var på väg till studenthälsan för att prata med sjuksköterska men jag lät bli för jag visste knappt vad jag skulle där att göra, orkade inte förklara mig, orkade inte be om hjälp som jag inte vet om jag är mottaglig för.

Vill ha en paus från livet, från mig själv, från allt som gör att jag känner för att ge upp.

Men jag vet inte hur man gör när man ger upp. Vet inte vad det innebär.

Vet inte vad jag vill. Vet inte vad jag inte vill.